Report from the Shadowlands
Michael Johansson & Andreas Siess, med Oliver Ruf

Report from the Shadowlands
En utställning som ser konsten inte som en färdig, monolitisk produkt, utan som en genuint
vetenskaplig praktik och en form av vetenskapskommunikation. I utställningens hjärta ligger
avmystifieringen av det synliga: snarare än att enbart visa den slutliga artefakten gör
utställningen den komplexa, ofta dolda och inte sällan frustrerande forsknings- och
skapandeprocessen transparent. På så sätt blir inte bara de resulterande artefakterna synliga,
utan också de utforskningar, förkastanden, omvägar och upprepningar som föregår deras form.
Skisser, undersökningar, experimentella uppställningar, medieöversättningar, olika
referensobjekt och materialprover framträder här inte enbart som konstens förstadier, utan som
en egen estetisk verklighet. De bär kunskap som det färdiga verket inte själv kan rymma — den
sorts insikt som bara blir tillgänglig i det halvfärdiga, det övergivna, det ännu inte avgjorda. Detta
möjliggör en närmast intim inblick i konstverkets tillblivelse genom att medvetet synliggöra de
iterativa slingor, återvändsgränder och fruktbara omvägar som överhuvudtaget utgör det
konceptuella rummet för konstnärlig produktion.

Besökarna kan förvänta sig en mångfacetterad uppsättning interaktiva rumsliga installationer,
måleri och grafik, skulpturala 3D-printade artefakter, samt immersiva virtual reality-miljöer och
soundscapes. Tvärs igenom dessa medier är skuggan aldrig samma sak två gånger. Den är
optisk här, akustisk där, beräknad eller konstruktiv någon annanstans — varje medium
producerar sin egen sorts skugga under sina egna villkor. Att röra sig mellan dem är i sig en del
av arbetet.

Skuggan fungerar som ett diskursivt ledmotiv genom alla dessa verk — förstådd lika mycket
som poetisk metafor, som flyktigt fenomen och som analytiskt begrepp, här verksamt som
förskjutna översättningsformer. Skuggan är också något vi producerar. De maskiner vi bygger
för att kasta, fånga och forma skuggor är konstruerade med ett mått av Eigensinn — en egen
vilja och envishet — så att det som återvänder till oss aldrig riktigt är vad vi gav oss ut för att
göra. Vi läser skuggan, och läsningen förändrar maskinen.

Skuggan undflyr alltid det greppbart statiska; den är i ständig rörelse, föränderlig och flyktig i sig
själv. I analogi med denna övergående natur uppfattar sig utställningen därför inte som ett
slutgiltigt påstående, utan snarare som en växlande ”spotlight”. Den är en ögonblicksbild som
artikulerar status quo i ett pågående, oavslutat konstnärligt utforskande. Liksom skuggan själv
ber utställningen om ett annat slags seende — ett som dröjer snarare än fixerar, ett som låter
det perifera bli läsbart. Halvljuset är inte ett stadium på vägen mot full belysning; det är där
arbetet äger rum. Detta experimentella utforskande leds av den internationella konstnärsduon
Michael Johansson (Sverige) och Andreas Siess (Tyskland). Deras gemensamma dialog
kompletteras rumsligt och tematiskt, och vidgas diskursivt, av utvalda verk av Oliver Ruf
(Tyskland).

Report from the Shadowlands
En utställning som ser konsten inte som en färdig, monolitisk produkt, utan som en genuint
vetenskaplig praktik och en form av vetenskapskommunikation. I utställningens hjärta ligger
avmystifieringen av det synliga: snarare än att enbart visa den slutliga artefakten gör
utställningen den komplexa, ofta dolda och inte sällan frustrerande forsknings- och
skapandeprocessen transparent. På så sätt blir inte bara de resulterande artefakterna synliga,
utan också de utforskningar, förkastanden, omvägar och upprepningar som föregår deras form.
Skisser, undersökningar, experimentella uppställningar, medieöversättningar, olika
referensobjekt och materialprover framträder här inte enbart som konstens förstadier, utan som
en egen estetisk verklighet. De bär kunskap som det färdiga verket inte själv kan rymma — den
sorts insikt som bara blir tillgänglig i det halvfärdiga, det övergivna, det ännu inte avgjorda. Detta
möjliggör en närmast intim inblick i konstverkets tillblivelse genom att medvetet synliggöra de
iterativa slingor, återvändsgränder och fruktbara omvägar som överhuvudtaget utgör det
konceptuella rummet för konstnärlig produktion.

Besökarna kan förvänta sig en mångfacetterad uppsättning interaktiva rumsliga installationer,
måleri och grafik, skulpturala 3D-printade artefakter, samt immersiva virtual reality-miljöer och
soundscapes. Tvärs igenom dessa medier är skuggan aldrig samma sak två gånger. Den är
optisk här, akustisk där, beräknad eller konstruktiv någon annanstans — varje medium
producerar sin egen sorts skugga under sina egna villkor. Att röra sig mellan dem är i sig en del
av arbetet.

Skuggan fungerar som ett diskursivt ledmotiv genom alla dessa verk — förstådd lika mycket
som poetisk metafor, som flyktigt fenomen och som analytiskt begrepp, här verksamt som
förskjutna översättningsformer. Skuggan är också något vi producerar. De maskiner vi bygger
för att kasta, fånga och forma skuggor är konstruerade med ett mått av Eigensinn — en egen
vilja och envishet — så att det som återvänder till oss aldrig riktigt är vad vi gav oss ut för att
göra. Vi läser skuggan, och läsningen förändrar maskinen.

Skuggan undflyr alltid det greppbart statiska; den är i ständig rörelse, föränderlig och flyktig i sig
själv. I analogi med denna övergående natur uppfattar sig utställningen därför inte som ett
slutgiltigt påstående, utan snarare som en växlande ”spotlight”. Den är en ögonblicksbild som
artikulerar status quo i ett pågående, oavslutat konstnärligt utforskande. Liksom skuggan själv
ber utställningen om ett annat slags seende — ett som dröjer snarare än fixerar, ett som låter
det perifera bli läsbart. Halvljuset är inte ett stadium på vägen mot full belysning; det är där
arbetet äger rum. Detta experimentella utforskande leds av den internationella konstnärsduon
Michael Johansson (Sverige) och Andreas Siess (Tyskland). Deras gemensamma dialog
kompletteras rumsligt och tematiskt, och vidgas diskursivt, av utvalda verk av Oliver Ruf
(Tyskland).

═══════════════════════════════════════════════════
ENGLISH VERSION
═══════════════════════════════════════════════════
Report from the Shadowlands
An exhibition that views art not as a finished, monolithic product, but as a genuinely scientific
practice and a form of science communication. At the heart of the exhibition lies the
demystification of the visible: rather than merely displaying the final artifact, the exhibition
makes transparent the complex, often hidden, and not infrequently frustrating process of
research and creation. Thus, it is not only the resulting artifacts that become visible, but also the
explorations, rejections, detours, and repetitions that precede their form. Sketches, research,
experimental setups, media translations, various reference objects, and material samples
appear here not merely as the preliminary stages of art, but as their own aesthetic reality. They
carry knowledge that the finished work cannot itself contain — the kind of insight that only
becomes available in the half-formed, the abandoned, the not-yet-resolved. This enables almost
intimate insights into the genesis of the artwork by deliberately revealing the iterative loops,
dead ends, and fruitful detours that constitute the conceptual space of artistic production in the
first place.

Visitors can expect a multifaceted array of interactive spatial installations, works of painting and
graphic art, sculptural 3D-printed artifacts, as well as immersive virtual reality environments and
soundscapes. Across these media, shadow is never the same thing twice. It is optical here,
acoustic there, computational or constructional elsewhere — each medium produces its own
kind of shadow under its own conditions. Moving between them is itself part of the work.
The shadow serves as a discursive leitmotif in all these works — understood equally as a poetic
metaphor, a fleeting phenomenon, and an analytical concept that functions here as staggered
modes of translation. The shadow is also something we produce. The machines we build to
cast, catch, and shape shadows are designed with a measure of Eigensinn — a wilfulness and
stubbornness of their own — so that what returns to us is never quite what we set out to make.
We read the shadow, and the reading changes the machine.

The shadow always eludes tangible staticness; it is in constant motion, mutable, and ephemeral
in itself. Analogous to this transitory nature, the exhibition therefore does not conceive of itself
as a definitive statement, but rather as a fluctuating ”spotlight.” It is a snapshot that articulates
the current status quo of an ongoing, unfinished artistic exploration. Like the shadow itself, the
exhibition asks for a different kind of seeing — one that dwells rather than fixes, that lets the
peripheral become legible. The half-lit is not a stage on the way to full illumination; it is where
the work happens. This experimental investigation is led by the international artist duo Michael
Johansson (Sweden) and Andreas Siess (Germany). Their collaborative dialogue is
complemented spatially and thematically, and expanded discursively, by selected works by
Oliver Ruf (Germany).